9/11 - En attack på vårt sätt att leva (11 september 2016)

Nästan alla jag mött har en personlig  9/11 historia. Ofta kommer man ihåg var man befann sig när man nådes av nyheten, hur man kände sig och kanske till och med hur livet förändrades av denna viktiga händelse. Jag befann mig i alla fall i Kosovo som soldat och hade precis kommit in i Camp Victorias egen mäss/bar - Muddy mess - när något som jag trodde var en film rullades upp på projektorduken om och om igen. En overklig händelse, en overklig känsla. Som liten älskade jag skyskrapor och förmådde min morbror Leif att köpa skyskrapeböcker och bilder till mig på sina affärsreor till det New York och Chicago. Min favoritskrapa var förvisso Sears Tower i Chicago. Några dagar senare satt vi i vår utpost Spy bar i Slivovo (inte Stureplan) och kollade på Talibaner i Toyota land cruicers på TV. Al Qaida? Talibaner? vad är detta? vad gör vi här i lugna Kosovo? sänd oss!! Jag förstod nog redan då att jag skulle åka, förr eller senare, och slåss för vårt sätt att leva. Ska jag plugga på universitet i USA eller ska jag börja på militärhögskola? valet var plötsligt ganska lätt. Bli officer, och åk så fort som möjligt til Afghanistan. Så blev det också. I Kosovo hade NATO/ USA nyligen befriat de kosovoalbanska muslimerna från de kristna serberna så här var världen upp och ner. Muslimer tände ljus, hängde upp amerikanska flaggor och hälsade oss längs vägarna medan de kristna brände amerikanska flaggor och målade bilder på Usama Bin Laden. Det var en nyttig upplevelse som gav ett användbart perspektiv senare i livet. Som till exempel när jag delade bröd i förhandling med ex-talibaner på en handknuten matta i Shulgara-dalen i norra Afghanistan.  

Bilden är tagen från GORUCKs hemsida. De håller hyllningsevent varje år för att komma ihåg och hylla de som dog i attacken.

Kader D