Varför en basker är bättre än en studentmössa? (1 juni 2017)
Värnplikten är på väg tillbaka, eller något som liknar den i alla fall. Det innebär ett förlorat år för en bråkdel ungdomar födda 1999 och framåt. För värnplikten är ju ett förlorat år? Så resonerade i alla fall många ungdomar när jag själv mönstrade i slutet på nittiotalet. Som unga har man ofta en skev tidsuppfattning och i en sjuttonårings liv framstår ju ett år som en evighet och värnplikten därmed som en förlorad ungdomstid. Ingenting kunde vara mer fel. Lumpen är minst ett års betald kvalificerad utbildning med oliksinnade individer från hela samhället.
Jag ska inte hymla med att det finns befattningar i Försvarsmakten som är rena tidsförlusten men de är färre idag än på min tid. Malajer och handräckningssoldater är numera ersatta av anställd personal.
Varför är då en baskern bättre än studentmössan? Är värnplikten därmed viktigare än studenten? Nej, men den kommer göra ditt CV mer unikt och framförallt ge dig mer unik kunskap än vad studenten kommer göra. Nästan alla tar numera studenten, få gör värnplikten. På i princip alla anställningsintervjuer jag varit på så har värnplikten tagits upp i positiva ordalag, trots att jag knappt nämner det i mitt CV. Båda är bra tillfällen att bygga nätverk men värnplikten är ofta bättre. Lumparkompis är ju ett välkänt begrepp, umbäranden skapar band. I värnplikten lärde jag känna ett gäng enkla träningskillar utan någon anmärkningsvärd bakgrund. Tio år senare var de läkare, piloter, jurister, specialförbandsoperatörer, piketpoliser, säkerhetsrådgivare, diplomater och företagsledare. Ett mycket användbart nätverk med andra ord. Därtill introducerades jag i ett broderskap mellan årskullarna och då kunde jag multiplicera det med 60, eftersom förbandet utbildat cirka 60 kullar.
Jag vill slå ett särskilt slag för jägarförbanden såklart, en jägargrupp en liten självständig entitet som löser svåra uppgifter och hanterar kriser efterhand de dyker upp. Det är emellertid en mycket användbar erfarenhet, oavsett karriärväg. Ledningsmetoden på ett jägarförband kallas uppdragstaktik och innebär att chefen ställer en uppgift genom att beskriva sin målbild, tilldelar resurser och sedan låter gruppen lösa den efter bästa förmåga och fantasi. På en tidigare myndighet visade det sig att i princip alla mina kollegor var gamla jägarsoldater. Jobbet var förvisso lite speciellt och gick ut på att ensam åka till en krishärd och skapa en plattform som andra skulle kunna jobba säkert på. Det var således nog ingen slump att chefen rekryterat många jägare…
Slutligen och i sann MILRUCK-anda så: Genom att ständigt pressa dina gränser lär du känna dig själv. Du lär dig sätta höga mål och delmål som du ska beta av längs vägen. Du lär dig att ge upp inte är ett alternativ. Du blir en person som stärks av motgångar och det är ett mycket eftertraktat karaktärsdrag
/
Kader D
Jag ska inte hymla med att det finns befattningar i Försvarsmakten som är rena tidsförlusten men de är färre idag än på min tid. Malajer och handräckningssoldater är numera ersatta av anställd personal.
Varför är då en baskern bättre än studentmössan? Är värnplikten därmed viktigare än studenten? Nej, men den kommer göra ditt CV mer unikt och framförallt ge dig mer unik kunskap än vad studenten kommer göra. Nästan alla tar numera studenten, få gör värnplikten. På i princip alla anställningsintervjuer jag varit på så har värnplikten tagits upp i positiva ordalag, trots att jag knappt nämner det i mitt CV. Båda är bra tillfällen att bygga nätverk men värnplikten är ofta bättre. Lumparkompis är ju ett välkänt begrepp, umbäranden skapar band. I värnplikten lärde jag känna ett gäng enkla träningskillar utan någon anmärkningsvärd bakgrund. Tio år senare var de läkare, piloter, jurister, specialförbandsoperatörer, piketpoliser, säkerhetsrådgivare, diplomater och företagsledare. Ett mycket användbart nätverk med andra ord. Därtill introducerades jag i ett broderskap mellan årskullarna och då kunde jag multiplicera det med 60, eftersom förbandet utbildat cirka 60 kullar.
Jag vill slå ett särskilt slag för jägarförbanden såklart, en jägargrupp en liten självständig entitet som löser svåra uppgifter och hanterar kriser efterhand de dyker upp. Det är emellertid en mycket användbar erfarenhet, oavsett karriärväg. Ledningsmetoden på ett jägarförband kallas uppdragstaktik och innebär att chefen ställer en uppgift genom att beskriva sin målbild, tilldelar resurser och sedan låter gruppen lösa den efter bästa förmåga och fantasi. På en tidigare myndighet visade det sig att i princip alla mina kollegor var gamla jägarsoldater. Jobbet var förvisso lite speciellt och gick ut på att ensam åka till en krishärd och skapa en plattform som andra skulle kunna jobba säkert på. Det var således nog ingen slump att chefen rekryterat många jägare…
Slutligen och i sann MILRUCK-anda så: Genom att ständigt pressa dina gränser lär du känna dig själv. Du lär dig sätta höga mål och delmål som du ska beta av längs vägen. Du lär dig att ge upp inte är ett alternativ. Du blir en person som stärks av motgångar och det är ett mycket eftertraktat karaktärsdrag
/
Kader D